Givetvis finns ett element av osäkerhet i alla dessa prognoser. Låt oss koncentrera oss på utvecklingen av dödstal. Jag skrev här den 22 mars om, ofta citerade, prognoser baserade på en fortsatt linjär ökning av den förväntade livslängden från födseln, som implicerar att de flesta barn födda i rika länder idag skulle bli 100 år. Å andra sidan har det ibland rapporterats att livslängden hos kvinnor i Sverige ”kan vara på väg att sänkas” och att orsaken till detta är ”stress” (2). Det har också, från olika håll, hävdats att ökad fetma eller miljögifter skulle leda till sänkt livslängd i framtiden. I den nu aktuella framskrivningen har SCB beräknat att förväntad livslängd från födseln kommer att ha ökat till ca 89/87 år bland kvinnor/män i Sverige 2060.
SCB:s prognos bygger på extrapolering av tidstrender för åldersspecifika dödstal under de senaste decennierna. Här kunde det kanske invändas att sämre eller bättre hälsa inom yngre födelsekohorter skulle kunna leda till framtida trendbrott när det gäller dödstal i högre åldrar, och att det i denna typ av prognoser tas otillräcklig hänsyn till detta, dels eftersom dödstalen i yngre åldrar är så låga att förändringar där, annat än extrema relativa ökningar, inte får någon större betydelse för den förväntade livslängden, dels därför att dödligheten bland yngre till stor del utgörs av olyckor och självmord, vilket kan dölja trender för åldersrelaterade sjukdomar, som emellertid kan få stor betydelse för den totala dödligheten i dessa kohorter i framtiden.
Diagrammen nedan visar kohortvis utveckling av dödstal i de sjukdomsgrupper som upptar det mesta av den åldersrelaterade dödligheten i Sverige, alltså sjukdomar i cirkulationsorganen och tumörer. För att motverka effekten av tillfälliga svängningar, speciellt i åldrar med få dödsfall, visas för födelsekohorten centrerad kring år å i åldersintervallet [a,b] genomsnittliga dödstal i detta åldersintervall i tidsintervallet [å+a, å+a+4]. Jag har inkluderat kohorter från 1881 (den äldsta kohort som med dessa data, som är tillgängliga för perioden 1951–2010, kunde följas från åldersintervallet [70,74]), till 1971 (den yngsta kohort som kunde följas till intervallet [35,39].
Vi kan observera att (1) för tumörsjukdomar har dödstalen inte förändrats mycket för kohorter födda fram till 1930-talet, men för senare födda kohorter ses en trend med sjunkande dödstal bland yngre kohorter, bland såväl kvinnor som män och (2) för sjukdomar i cirkulationsorganen ses genomgående ett negativt samband mellan födelsekohort och åldersspecifika dödstal bland kvinnor och inga större förändringar för män fram till perioden (d.v.s. summan av ålder och kohort) kring 1980, men därefter lägre dödstal i yngre kohorter också bland dessa (även om speciellt trenderna i de högsta åldersgrupperna får tolkas med viss försiktighet på grund av multisjuklighet och risken för artificiella trender). Dessa observationer kan tala emot att de kohorter av svenska kvinnor och män som kommer upp i åldrarna under de närmaste decennierna kommer att vara utsatta för högre åldersspecifik dödlighet i åldersrelaterade sjukdomar jämfört med äldre kohorter.
 |
 |
 |
 |
| Diagrammen (klicka för förstoring) visar ln-transformerade dödstal i tumörer (ICD-7/8/9: 140–239 , ICD-10: C00–D48) och sjukdomar i cirkulatiosorgan (ICD-7: 330–334+400–468, ICD-8/9: 390–459, ICD-10: I00–I99) bland kvinnor och män i Sverige för födelsekohorter centrerade kring åren 1881–1971, med 10-åriga intervall (se text för närmare förklaring). Rådata tillgängliga via WHO. |
(1) Sveriges framtida befolkning 2012–2060, SCB 2012, http://www.scb.se/Pages/PublishingCalendarViewInfo____259923.aspx?publobjid=16592
(2) Tagesson, S./TT, Stress gör att kvinnor dör tidigare, GP 2012-03-09, http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.884009-stress-gor-att-kvinnor-dor-tidigare
Inlägg
2 kommentarer:
Hoppet är vår vän!
Ja, åtminstone i vissa situationer.
Skicka en kommentar