Vuxendagis

I mitt inlägg här den 21 april förra året försökte jag mig på en gissning hur denna vinters influensasäsong skulle te sig. Gissningen gick ut på att det skulle bli en relativt intensiv A(H3N2)-säsong, och grunden för detta var att denna subtyp fortsatts spridas runtom i världen, t.ex. i USA, samtidigt som vi i Sverige inte haft mycket A(H3N2)-aktivitet någon av säsongerna efter 2007, bortsett från 2008/09, så att immuniteten mot cirkulerande varianter av denna subtyp kunde förväntas vara dålig. Om vi nu ser till SMI:s senaste influensarapport, ser det ut som om jag gissade rätt (1). Under förra veckan var det 416 laboratorierapporterade influensafall, och 405 av dem var säsongsinfluensa A (vilket efter pandemin 2009, då tidigare A(H1N1) försvann, är i princip samma sak som A(H3N2)). Siffrorna är klart högre än topparna vid säsongerna 2006/07 och 2008/09, men här är det väl tänkbart att ökad provtagningsbenägenhet spelar viss roll.

Minskad vaccination, kanske relaterad till debatten kring pandemivaccinet och dess (bi)verkningar, har diskuterats en del tidigare under denna säsong. Jag vet inte om vaccination mot säsongsinfluensa har så stor betydelse för influensaspridningen ute i samhället, eftersom det ändå bara är riskgrupper som rekommenderas vaccination i Sverige. Däremot kan det vara så att det alltid finns en överrepresentation av personer från riskgrupperna bland de laboratorieverifierade fallen, och det är väl då tänkbart att om influensan ökar inom riskgrupperna p.g.a. minskad vaccinering, kan det ge en ökning av laboratoriefallen som inte är proportionerlig mot spridningen i samhället.

I förra veckans influensarapport visades också incidensen i laboratorieverifierad säsongsinfluensa A uppdelad på ålder för säsongerna 2008/09, 2010/11 och 2011/12 (i senaste rapporten saknas dessa diagram, p.g.a. ofullständiga data). Det som framgick var ett W-format samband mellan ålder och incidens, där incidensen genomgående varit högre bland de yngsta (0–4 år), bland yngre vuxna (15–39) och bland de äldsta (65–), jämfört med övriga åldersgrupper (2).

Att incidensen är hög bland de minsta barnen, främst p.g.a. bristfällig immunitet, och bland de äldre, p.g.a. hög risk för allvarliga komplikationer, var knappast oväntat. Den låga incidensen bland barn i åldersgruppen 5–14 år tillskrivs det faktum att de klarar influensa bra om de smittas, så att de sällan provtas inom vården. Men att åldersgruppen 15–39 år genomgående haft klart högre incidens än åldersgruppen 40–64 år, inte bara för A(H1N1)pdm09 (vilket tillskrivits bättre tidigare immunitet bland medelålders), utan även för säsongsinfluensa A, är ett mönster jag aldrig hört talas om tidigare, och orsakerna till detta diskuteras inte av SMI. I tidigare årsapporter från SMI har hela åldersgruppen 15–64 år redovisats i en klump. Kan den högre incidensen bland 15–39-åringar vara relaterad till ökad kontakt med barn? Jag vet inte om det är rimligt att tro att det har haft så stor betydelse, speciellt med tanke på den relativt höga medelåldern bland föräldrar i Sverige. Kanske kan det vara så att 15–39-åringar löper högre risk även för svårartad A(H3N2)-influensa, jämfört med 40–64-åringar, p.g.a. att de inte hunnit smittas av besläktade influensatyper lika många gånger under sitt liv som de äldre.

(1) Influensarapport 7/2012, SMI 2012-02-23, http://www.smittskyddsinstitutet.se/publikationer/veckorapporter/influensarapporter/sasongen-20112012/influensarapport-vecka-6-62--132-2012/

(2) Influensarapport 6/2012, SMI 2012-02-16, http://www.smittskyddsinstitutet.se/publikationer/veckorapporter/influensarapporter/sasongen-20112012/influensarapport-vecka-6-2012/