Vem behöver utbildas?

Om jag så här till jul skall peka på en utsatt grupp i dagens Sverige, så är det välkänt att lågutbildade ligger sämre till hälsomässigt än högutbildade. För någon månad sedan gick Hjärt-Lungfonden ut med ett pressmeddelande där de diskuterar de lågutbildades överdödlighet i sjukdomar i cirkulationsorganen(1). I en rapport som bifogas pressmeddelandet tar de upp tre faktorer: rökning, högt intag av frukt/grönt och daglig fysisk aktivitet, och de konstaterar att de lågutbildade (lägre än högskola) ligger sämre till när det gäller samtliga faktorer. Men skillnaderna var små i flera fall: det var t.ex. fem procent av de högutbildade och fyra procent av de lågutbildade männen som åt frukt fem gånger om dagen: en sådan skillnad kan knappast ha speciellt stor betydelse för att förklara en nästan dubbelt så hög dödlighet bland de grundskoleutbildade jämfört med de högskoleutbildade. Jag undrar varför de inte ens diskuterar psykosociala faktorer, som stress relaterad till upplevd brist av kontroll på arbetet, arbetslöshet etc. De rekommenderar bl.a. att man satsar på ”kost, rörelse och tobaksprevention” i grundskolan. Jag frågar mig om de, samtidigt som de pratar högljutt om att åtgärda orättvisa skillnader, drar sig för att ta upp faktorer som kan ge stöd för mer kontroversiella politiska åtgärder, t.ex. när det gäller att jämna ut ekonomiska klyftor i samhället. Jag tvivlar på att så mycket kommer att förbättras av att skolbarn i större utsträckning än idag får höra att äpplen är nyttigare än cigaretter.

Siffrorna på överdödlighet kommer från Socialstyrelsens Folkhälsorapport från i våras(2), där de redogör för dödligheten i olika orsaker bland kvinnor och män i åldern 30–74 år med minst grundskole-, gymnasie- och eftergymnasial utbildning, för åren 2001–05. Den ökade dödligheten bland lågutbildade gäller inte enbart cirkulationssjukdomar, utan även alla de övriga grupper som redovisas: cancer, skador och övriga orsaker, och det visar väl på en allmänt mer utsatt situation bland de lågutbildade. Det finns t.ex. en kraftig överdödlighet i restgruppen, som inkluderar t.ex. lungsjukdomar, infektioner, neurologiska sjukdomar, och alkohol- och narkotikadiagnoser. Högskoleutbildade kvinnor har lägst dödlighet i cancer av alla sex köns- och utbildningsgrupper, samtidigt som det är de som oftast dör i cancer om de dör: för grundskoleutbildade män är det tvärtom. Socialstyrelsen redovisar också skillnader i totaldödlighet mellan utbildningsnivåer inom åldersgrupperna från 30–34 till 80–84 år, och de grundskoleutbildades relativa överdödlighet är störst i de yngre åldrarna. Den relativa betydelsen av olika miljöfaktorer för dödlighet avtar ofta med stigande ålder, men det speglar kanske också delvis att det ”normala” i allt större utsträckning blir att skaffa sig hög utbildning, så att de som inte gjort det utgör en mer marginaliserad grupp bland de yngre än bland de äldre: bland svenskar i 30-årsåldern som inte ens har gymnasieutbildning är det nog ganska många som har allvarliga bakomliggande problem.

(1) Pressmeddelande Hjärt-Lungfonden 2009-11-19, http://www.hjart-lungfonden.se/sv/HLF/Pressrum/Pressmeddelanden/Risken-for-hjartinfarkt-en-klassfraga/

(2) Folkhälsorapport 2009, Socialstyrelsen, http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126-71