Stövelstroppande

På engelska finns uttrycket ”pull oneself by one’s bootstraps”, vilket betydelsemässigt ungefär motsvarar det svenska uttrycket ”lyfta sig i håret”. Inom modern filosofi finns det en grupp kunskapsteoretiska problem som kommit att kallas ”bootstrapping”-problem. I går var jag i Stockholm och lyssnade på en amerikansk filosof, Stewart Cohen, som är ett av de stora namnen inom detta område. Ett känt bootstrapping-problem, som dock inte var precis det han tog upp igår, berör s.k. reliablilstiska teorier om vad kunskap är, vad som skiljer kunskap från t.ex. tursamma gissningar, som grovt går ut på att en sann övertygelse är kunskap om man kommit fram till den på ett tillförlitligt sätt, ett sätt som har en bra statistik när det gäller att träffa rätt(1). Om X har en termometer och tror sig kunna lita på den bara därför att någon bluffmakare sagt att den är tillförlitlig, vet X det då kanske inte, även om den verkligen fungerar bra. Men när X sedan läser av temperaturen, kan reliablisten ändå säga att X då får kunskap om hur varmt det är i rummet, eftersom X har använt sig en tillförlitlig metod, d.v.s. en välfungerande termometer, för att komma fram till den aktuella övertygelsen. Om X har gedigen kunskap om att termometern visat rätt vid ett stort antal tillfällen, ser det ut som X kan använda det för att dra slutsatsen att termometern är att lita på, och att det då också är kunskap, eftersom det bygger på giltigt resonemang från annan kunskap. Men om den kunskapen inte förelåg ursprungligen, utan bara en ogrundad föreställning, ser det ut som X lyft sig i stövelstroppen och skapat kunskap från ingenting.

Utan att vara så inläst i den här debatten, frågar jag mig om det här inte visar på att de krav vi ställer på att räkna något som kunskap varierar beroende på vad vi är intresserade av att diskutera i ett visst sammanhang. Om vi har oberoende stöd för att termometern är tillförlitlig, kan vi betrakta X avläsningar som en källa till en kunskap om rumstemperaturen, och då säga att X vet hur varmt det är, samtidigt som X övertygelse om termometerns funktion då är ointressant, så att vi normalt inte skulle fundera så mycket på om den utgör kunskap eller ej. Om vi å andra sidan ifrågasätter termometerns tillförlitlighet, kan vi inte använda X omdöme för att få reda på detta, och vi skulle då inte heller säga att X har någon kunskap om rumstemperaturen. Problemet kanske framstår som allvarligare än det är för att man tenderar att blanda samman dessa olika typer av situationer.

(1) Reliablism, SEP-artikel, http://plato.stanford.edu/entries/reliabilism/