onsdag 12 augusti 2009

Dialekternas attraktion

Fredrik Lindströms programserie Svenska dialektmysterier visas nu i repris i SVT. Den var intressant när den sändes första gången 2006, och jag följer den nu på nytt. I första avsnittet diskuterades bl.a. vad åtskillnaden mellan dialekter kan ha haft för funktion i mänsklighetens utveckling. Hos vissa djurarter tycks olikheter i läten, som kan ses som analoga med olika dialekter hos människan, ha som funktion att förhindra inavel genom att göra det möjligt för djuren att identifiera individer som är nära släkt med dem själva. De spekulerade i om det kan ha varit en evolutionär fördel även för människor att attraheras till personer med annan dialekt.

De påpekade att 75 procent av alla svenska äktenskap ingås mellan parter som talar olika dialekt. De uppgav inte någon källa, och jag vet inte om det finns en massa forskning kring detta, men när en sådan siffra ges isolerat är det väl tveksamt om den säger så mycket. Har de någon nollhypotes, som att olikhet i dialekt inte i sig spelar någon roll för val av äktenskapspartner, som de försökt vederlägga? Man skulle kanske t.ex. kunna titta på hur stor andel av alla ungefär jämnåriga personer folk mött (mer än helt flyktigt) under den period då de träffat sin blivande äktenskapspartner (vilket ofta sammanfaller med militärtjänst, universitetsstudier etc.) som talat samma dialekt som de själva, och sedan testa om folk oftare än man utifrån detta kunde förvänta sig gift sig med någon med annan dialekt. Detta skulle väl i praktiken vara omöjligt att avgöra exakt: man skulle tvingas utgå från uppskattningar baserade på data om de miljöer där personerna rört sig o.s.v. (Det finns förstås enklare tester man skulle kunna göra när det gäller folks benägenhet att finna olika dialekter attraktiva, men om man skall använda just data över val av äktenskapspartner på ett i sammanhanget intressant sätt, verkar det kräva ganska komplicerade undersökningar.)

Lindström pratade också om hur man kan använda dialekt för att framhäva sin identitet vid vissa tillfällen. I går kväll var jag in till Kulturfestivalen i Stockholm och såg en hyllningskonsert till Ted och Kenneth Gärdestad, med Janne Schaffer som värd, där flera svenska artister framförde brödernas musik. Bl.a. medverkade Marit Bergman och Miss Li, som båda kommer från Dalarna. Idag sommarpratade Frida Hyvönen på tydlig västerbottniska. Det har sagts att många framgångsrika svenska artister kommer från relativt små, undanskymda orter, och som förklaring har jag har hört anföras att ungdomar där skulle vara benägna att starta band, då det inte finns mycket annat att göra. En annan hypotes vore att personer som har en dialekt som de delar med relativt få svenskar, som kan vara överrepresenterade bland dem som inte kommer från större städer, skulle ha en fördel när det gäller att väcka uppmärksamhet och bli ihågkomna av folk, men det är kanske väl långsökt, speciellt när det gäller artister som i regel sjunger på engelska.

2 kommentarer:

Elisabeth sa...

Jag tror helt klart på hypotesen att personer med en utmärkande dialekt har lättare att bli ihågkomna än alla de som pratar någon slags utslätad kombination av rikssvenska och lite dialekt.

Karl sa...

Jo, rent allmänt kan det nog vara så, fast det kanske inte är så troligt att det förklarar fenomenet jag pratar om i stycket.