fredag 16 januari 2009

Den gamla dåliga tiden

DN hade idag en krönika på temat att folk har ett ansvar att sluta propsa på antibiotika för harmlösa infektioner. Det är det enda man som privatperson kan göra för att motverka uppkomsten av resistenta bakterier. Jag håller med om tesen som drivs i krönikan. Resistenta bakterier är ett allvarligt problem. När det gäller virusinfektioner är antibiotika verkningslösa, och även om det rör sig om en bakteriell infektion som skulle kunna förkortas något med hjälp av antibiotika, är det tveksamt om det ens alltid ligger i patientens kortsiktiga egenintresse att få antibiotika: en antibiotikakur innebär ju i sig ett obehag och risk för biverkningar.

Det jag reagerar mot är ingressen i krönikan. ”De resistenta bakterierna kan förflytta även oss i rika länder tillbaka till en tid när människor ofta dog av vanliga infektioner, när barnadödligheten var mycket högre och den genomsnittliga livslängden femton år kortare.” Ja, om all antibiotika blir verkningslös kan vi när det gäller möjligheten att behandla bakterieinfektioner förflyttas tillbaka till en tid (30-talet) då ovanstående förhållanden när det gäller medellivslängd och annat gällde. Men ingressen implicerar också att just de förhållandena kan bli verklighet genom antibiotikaresistensen: ingen skulle säga att resistenta bakterier kan förflytta oss tillbaka till en tid när Gustaf V var kung och Selma Lagerlöf var i livet.

Men påståendet att ens total avsaknad av antibiotikabehandling skulle förkorta medellivslängden med femton år är inte heller speciellt rimligt. Om vi jämför 30-talet med 50-talet, då vi hade allmän tillgång till antibiotika under hela årtiondet, ser vi en ökning av medellivslängden med sju år. Den återstående medellivslängden från 50 års ålder hade bara ökat med 2,3 år bland kvinnor och 1,5 år bland män. Fram till 2007 skulle den öka med ytterligare 6,7/5,2 år. Under efterkrigstiden är det framför allt minskad dödlighet i sjukdomar i cirkulationsorganen som har bidragit till ökningen av medellivslängden. Från 50-talet till 80-talet ökade medellivslängden från 50 mycket litet bland män, på grund av ökningen av kranskärlssjukdom. Bland kvinnor tog dödlighetsminskningen fart tidigare. Enligt vår officiella statistik dog t.ex. årligen över 6/1000 kvinnor i 60-årsåldern av hjärtsjukdomar eller slaganfall under de första åren på 50-talet, vilket är mer än fem gånger så mycket som de senaste åren, och det har skett en kontinuerlig minskning under hela perioden.

Andra saker än antibiotika bidrog nog till ökningen av medellivslängden även under 30- och 40-talen, som ändrade sociala förhållanden och bättre hygien. Bara för att antibiotika bidragit till en förbättring kan man inte heller dra slutsatsen att den förbättringen skulle omintetgöras om all antibiotika försvann: antibiotikabehandling kan ha bidragit till att tbc försvann som folksjukdom i Sverige, men det är inte säkert att den skulle komma tillbaka om den inte längre gick att behandla.

Inga kommentarer: